Hade ett litet ihopbryt efter lektionen idag. Det här språket går inte att förstå sig på! Varje dag lär läraren ut ny grammatik. Hänger man inte med en dag så får man det svårare dagen därpå, och dagen efter den dagen. Och så vidare. Och jag tappade bort mig i oktober någon gång vilket gör att jag har jävligt stora problem nu! Min lärare blev väl orolig när jag satt där med gråten i ögonen och sa lite peppande: "I admire your struggle, Annica, you don't give up". Haha - var dag är en kamp! Tack gode värld att det är slut om en dryg vecka så att man kan få lite andrum!
Mycket som ska hinnas med innan hemfärd nu. Platser som ska besökas, saker som ska köpas och ordnas. Folk som man ska umgås med. Foton som ska tas. (Passiva meningar - det har vi lärt oss igår och idag). Ikväll kommer Lucy hem från Dahab (där hon varit med sin kompis från England), åh vad jag saknat henne! Men jag har haft sällskap i lägenheten av Kallan som för tillfället är hemlös. Men det vet inte vår landlady om, hon ville inte att det skulle bo någon man här efter Simon. Kallans boende är ju dock högst tillfälligt, en vän i nöd, han ska väl inte behöva bo på hotell eller?!
Men gud, nu ska man ju snart fara hem! Var har tiden tagit vägen??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Var Simon störande? Eller störde det bara hennes tankar om moral?/Mamma
SvaraRaderaNej hon gillade honom, men det har med att bo tillsammans med pojkar som man inte ar gift med ar inte helt populart... Var landlady ar dock valdigt liberal i den har fragan, jag har kompisar som inte ens far ta hem folk av motsatt kon pa besok!
SvaraRaderaÅh, det ska bli så roligt att höra om din resa när du kommer hem!! Stor kram från Malin i Uppsala
SvaraRaderaSka bli superduper att ses - jag hörde minsann att ni kommer vara i Gävle i jul så vi kommer ju kunna hänga SNART :) Kram!
SvaraRaderaLängtar tills du kommer hem! Kram
SvaraRadera