Oändligt tacksam för allt!

Men åååh - vemod! Tänk om man hade kunnat samla alla människor som betyder något för en på ett och samma ställe? Jag är bestört över att behöva åka hem och lämna människor som jag verkligen kommit att tycka om! Å andra sidan överlycklig att komma hem till mina gulliga nära och kära i Sverige. Men separationer av alla de slag är aldrig roliga. Jag vet att många av dem som jag träffat här kommer jag aldrig mera att se. Så fungerar det ju. Men jag kommer tänka tillbaka på den här tiden med kärlek i hjärtat!! Fördelen med att ha en massa vänner på olika platser runt om i världen är ju att man har kompisar lite varstans nu!

Om en vecka sitter jag på jobbet i Gävle. Hur konstig är inte den tanken? Då är Kairo ett minne blott och livet har återgått till det normala. Jag är evigt tacksam för att jag hade möjlighet att göra den här resan, jag har lärt mig, sett och upplevt så mycket. Jag vet att jag har klagat på Kairo och allt jag sagt står jag fast vid, men jag kan tillägga att bortsett från slummen, den skitiga luften, slemmiga karlar och bristen på ett fungerande samhälle överlag så har Kairo mycket som Gävle saknar (nähä??) och det är jag så glad att jag fått uppleva.

På torsdag far jag till München och på lördag till Sverige. Det är inte klokt! Jag har övervikt i bagaget och vet inte hur jag ska komma tillrätta med problemet. Vill också köpa lite otympliga grejer med mig hem, t ex den där lampan som jag pratade om för hundra år sedan samt en vattenpipa. Har dock inte lyckats klura ut hur man skeppar grejer och att skicka något med DHL är inte att tänka på då deras priser var rent ut sagt hutlösa.

På onsdag har jag prov, men man kan säga att jag mer eller mindre givit upp skolan. För det första har jag tappat sugen på grund av att nivån denna kursen ligger på är på tok för avancerad för mig, och för det andra för att jag under min sista tid av äventyret har annat för mig än att sitta hukad över skolböcker. Umgås med folk till exempel. Jag hoppas att ni inte tror att jag kan prata arabiska när jag kommer hem, för det kan jag inte! Men jag ser ju framför mig hur jag kommer att ta varje chans att försöka byta några ord med första bästa arab som korsar min väg, det gjorde jag ju redan innan jag for hit.... och i och med att de blev impade av ett "shokran" då så tänker jag att mina nuvarande kunskaper borde vara tillräckliga för att ge mig en gratis taxiresa hem från krogen...!

Nej nu ska jag ut och leva Kairoliv! Ta hand om er!