Jag är så förbannad över hur vissa män i det här landet ser sig överlägsna kvinnor. På väg till skolan imorse mötte jag en kille i min egen ålder. Jag tittade upp när vi möttes (av gammal svensk vana. Borde dock lärt mig att man inte ser män i ögonen här) Våra blickar möttes i en mikrosekund varefter han promenerar förbi mig med orden "fuck you". Under mina 27 år i Sverige har ingen sagt så till mig helt oprovocerat. Under mina tre månader i Egypten har det skett vid minst fem tillfällen. De första gångerna gick jag bara förbi och var lite stött. Följande två tillfällen skällde jag ut personen ifråga, då handlade det om pojkar i 12-årsåldern som blev rätt snopna över att få en motreaktion. Imorse fann jag mig inte förrän "the moment had passed" och mannen med för den delen. Men kvar i kroppen finns en känsla av förnedring och ilska. Vad är det för fel på samhället när männen helt utan anledning tar sig friheten att kränka kvinnor? Stine var med om en taxichaufför som knäppte upp byxorna och en annan man som tog henne på stjärten (vilket även hänt mig tre gånger), Mie har blivit tagen på brösten och en annan tjej på skolan blev ikullvräkt av en man men hon skrek och han lämnade platsen. Sedan ska vi inte glömma mannen som så att säga "visade upp sig" under min första vecka, och en ung pojke som också visade snoppen för mig vid ett annat tillfälle.
Detta är alltså vardagsmat här. Männen behandlar kvinnor som skit. Jag ogillar starkt att generalisera, detta gäller absolut inte majoriteten av männen såklart, men de är tillräckligt många för att man inte ska reagera. Det är ett samhällsproblem, kvinnans roll måste stärkas. I vilken ände börjar man? Spelar det någon roll om jag skäller på den som tafsar?
Min personliga teori till orsakerna bakom agerandet är att många är sexuellt frustrerade i det här landet, eftersom sexualiteten är ett tabubelagt ämne som det inte talas om och däreigenom väljer vissa att leva efter devisen "förbjuden frukt smakar bäst". Vad vet jag. Ett öppet samhälle utan oskrivna moraltabun tror jag förebygger den här typen av beteende. Visst är våldtäkter och sexuellt ofredande ett problem i översexualiserade länder, typ Sverige, med, men som jag nämnde tidigare - jag har aldrig utsatts för något hemma (peppar peppar) och här känner jag mig som en trasa som vem som helst som har lust kan ge sig på.
Men gud, nu ska man ju snart fara hem! Var har tiden tagit vägen??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra skrivet.
SvaraRaderaFörsta halvan av texten kan nog delar av Sveriges befolkning också känna igen sig i. Missbrukare, överviktiga och hemlösa exempelvis.
Att någon gårförbi och fäller en nedvärderande kommentar är vardagsmat, även om Sverige har kommit mycket längre i frågan om jämnställdhet mellan män och kvinnor.