Magdans, nya folkmassor samt filmtittning

Igår var jag och Lucy på "prova på"-magdans. Läraren sa mer eller mindre till oss efter kursen att det inte fanns något hopp för oss. Man har liksom inte de graciösa movsen som krävs för att behärska denna typ av dans! Till mig sa hon att det är inte en fotboll jag ska sparka, när jag försökte mig på den nätta kicken som ingick i en av rörelserna. Och när vi gick i en ring och försökte röra höfterna samtidigt som armarna skulle vevas med så brast läraren ut i skratt när hon tittade på stackars Lucy. Nej, ingen karriär där för oss! Men det var ju roligt att ha provat iallafall...

På kvällen igår skulle vi till en bar i Zamalek som heter L'Aubergine. Men när vi hoppat av taxin på 26 juli-gatan (stora gatan i Z) upptäcker vi en hetsig folkmassa längre fram. Vad i allsindar försiggick? Vi frågade en man på gatan som berättade att efter fotbollsmatchen i Sudan i onsdags då Egypten förlorade och därmed miste sin plats i VM så har rykten börjat cirkulera om att algeriska supportrar har våldtagit egyptiska kvinnor och även dödat någon. Jag har inte hittat några bekräftade uppgifter om detta dock, förmodligen är det besvikelsen över nederlaget som sporrat rykten likt dessa. Hursomhelst hade nu ungefär 1000 personer samlats i Zamalek och stämningen var hetsk. Beväpnade och bepansrade (säger man så?) poliser kantade gatorna. Mobbens mål var den algeriska ambassaden som låg inte långt därifrån.
Jag kände lite lätt panik välla upp i kroppen och ville instinktivt bort från området. Fick liksom en tryckande känsla över bröstet och hjärtat slog i 180. Ska de hemska männen från förra veckan ha förstört mig nu, ska jag få panik varje gång jag hamnar i en folksamling? Vi slank in på en annan pub istället och stannade där tills de stängde, sedan raskt in i en taxi och for hem.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/8369983.stm

Idag är sista dagen för Cairo International Film Festival och vi ska se minst två filmer har vi tänkt, varav den ena är en svensk som heter Mañana. Har någon sett den och är den bra? Jag vill ju bara se den av patriotiska skäl, det kan ju hända att det är en riktig skitfilm.

Sexuella trakasserier på öppen gata

Egypten vann fotbollen med 2-0. Detta var det resultat som krävdes för att de fortfarande skulle ha en chans att ta sig till VM nästa år. Algeriet och Egypten ligger nu lika i tabellen och en avgörande match de två emellan kommer gå av stapeln på onsdag. Allt var frid och fröjd till en början. Vi var ett gäng som satt på en uteservering och tittade på matchen. I 95:e minuten kom avgörande målet och hela Kairo exploderade av glädje. Folk strömmade ut på gatorna och glädjeyra och stämningen var på topp, vilket framkommer av filmen. Men sedan slutade det roliga.

Det var måhända naivt att tro att vi kunde fira Egyptens seger utan problem, men vi var ett stort gäng, killar och tjejer blandat, och vi dansade längs gatorna som alla andra. Den stora gatan i Mohandeseen som annars rymmer fem bilar i bredd var nu tömd på trafik och istället ersatt med glada egyptier som firade som att de redan vunnit VM. Efter ett tag började vi tappa bort varandra i mängden av människor. Killar började ta på oss helt ogenerat. Jag och Lucy försökte hitta en frizon, men vid det här laget var vi helt infångade i folkmassan och jag kände paniken sippra fram. En tjock kille i mörkblå huvtröja och hans kompisar började greppa oss och slita i oss. Vi försökte komma undan, men hur mycket vi än sprang och försökte gömma oss så var han likförbannat bakom en hela tiden. Sedan ser jag hur Lucy blir indragen bland ett gäng killar och jag blir dragen till sidan av några andra och när jag märker att jag tappar siktet om henne så blir jag livrädd. De andra som vi var tillsammans med hade jag då inte sett på flera minuter. Jag tänkte att om jag tappar Lucy nu så är det kört för mig. Jag tittade åt sidan och ser en man som tittar på mig iförd en Scream-mask. Ja, men förstår ni vad obehagligt det var? Det var så panikartat, jag skrek på Lucy och till slut så såg vi varandra. Och det var så äckligt att killarna hade sina händer överallt, jag känner mig smutsig och förbannad över vilka friheter de tog sig. När jag hittat Lucy så kom en äldre man till vår undsättning, han lyckades knuffa oss åt sidan på gatan och in i ett öppet café. Jag var livrädd. Vi stannade inne i cafét i kanske två timmar tills vi insåg att vi måste ju ta oss hem på något vis. Vid det här laget var hela gänget återfunnet och vi stod därinne och tittade ut på folket. När vi skulle hem var jag jätterädd att tjockisen skulle vara kvar och vänta på oss. Vi hittade två schyssta egyptier som sa att om vi går tillsammans med dem så kommer ingenting att hända oss. Vad visste vi om de var att lita på eller ej, men vad hade vi för alternativ? Fanns inte direkt några taxibilar att tillgå. De visade sig vara hyvens killar och följde oss ända hem till porten, en kvarts promenad eller så. Jag är dem evigt tacksam!

På onsdag, när nästa match spelas, stannar vi inomhus. Jag är så förbannad över hur folk beter sig och jag önskar jag kunde anmäla tjockisen och hans kompisar till polisen, men vad skulle det tjäna till när jag inte vet vem han är? Det är helt oacceptabelt hur vi blev behandlade igår. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle bli, till en början var det ju bara glada miner och vi hade fantastiskt trevligt. Men ju mer folk det blev och ju mer inträngda i folkmassan vi blev, då tog sig karlarna friheten att tafsa varhelst de kom åt. Jag får typ panik när jag berättar om det, känner hur det trycker i bröstet. Vill aldrig vara med om dylikt igen. När jag tappade siktet om Lucy och känner tjockisens hand runt min arm.... - jag var så rädd! Tack gode gud för den äldre mannen som räddade oss och för killarna som följde oss hem.

Insåg igår att det bara är drygt 30 dagar kvar tills jag far hem! Senaste veckan har jag haft besök av Ann-Christine och Helene från jobbet, mycket trevligt! Nu har de ju fått roa sig själva till stor del eftersom jag gått i skolan, men om kvällarna har vi förstås träffats. Och vad underbart det var att få prata svenska igen då! Idag for de dock hem efter en hektisk vecka med många nya intryck.

Hem idag for även Stine, Mie och Gry. Det känns så himla konstigt att jag är kvar och inte de. Jag är glad att jag är kvar, men det kommer vara tomt utan dem.

Ikväll vankas fotboll, Algeriet mot Egypten. Viktig match. Stan vimlar av supporters, stämningen är fantastisk! Är dock rädd att den kommer bytas ut mot bråk när (jag säger när eftersom Egypten måste vinna med tre mål vad jag förstår för att gå vidare) Egypten förlorat. Kanske bäst att hålla sig inomhus?

Sista kursen börjar på måndag, MSA 3. Galet! Är hemskt nöjd med min prestation i förra kursen och går in i sista kursen med huvudet högt!

Imorgon ska vi gå och dansa magdans, det blir... intressant.... Särskilt när man har samma rörlighet i magpartiet som en dataspelsgubbe..

Problem med synen på, och behandlingen av, kvinnor

Jag är så förbannad över hur vissa män i det här landet ser sig överlägsna kvinnor. På väg till skolan imorse mötte jag en kille i min egen ålder. Jag tittade upp när vi möttes (av gammal svensk vana. Borde dock lärt mig att man inte ser män i ögonen här) Våra blickar möttes i en mikrosekund varefter han promenerar förbi mig med orden "fuck you". Under mina 27 år i Sverige har ingen sagt så till mig helt oprovocerat. Under mina tre månader i Egypten har det skett vid minst fem tillfällen. De första gångerna gick jag bara förbi och var lite stött. Följande två tillfällen skällde jag ut personen ifråga, då handlade det om pojkar i 12-årsåldern som blev rätt snopna över att få en motreaktion. Imorse fann jag mig inte förrän "the moment had passed" och mannen med för den delen. Men kvar i kroppen finns en känsla av förnedring och ilska. Vad är det för fel på samhället när männen helt utan anledning tar sig friheten att kränka kvinnor? Stine var med om en taxichaufför som knäppte upp byxorna och en annan man som tog henne på stjärten (vilket även hänt mig tre gånger), Mie har blivit tagen på brösten och en annan tjej på skolan blev ikullvräkt av en man men hon skrek och han lämnade platsen. Sedan ska vi inte glömma mannen som så att säga "visade upp sig" under min första vecka, och en ung pojke som också visade snoppen för mig vid ett annat tillfälle.

Detta är alltså vardagsmat här. Männen behandlar kvinnor som skit. Jag ogillar starkt att generalisera, detta gäller absolut inte majoriteten av männen såklart, men de är tillräckligt många för att man inte ska reagera. Det är ett samhällsproblem, kvinnans roll måste stärkas. I vilken ände börjar man? Spelar det någon roll om jag skäller på den som tafsar?

Min personliga teori till orsakerna bakom agerandet är att många är sexuellt frustrerade i det här landet, eftersom sexualiteten är ett tabubelagt ämne som det inte talas om och däreigenom väljer vissa att leva efter devisen "förbjuden frukt smakar bäst". Vad vet jag. Ett öppet samhälle utan oskrivna moraltabun tror jag förebygger den här typen av beteende. Visst är våldtäkter och sexuellt ofredande ett problem i översexualiserade länder, typ Sverige, med, men som jag nämnde tidigare - jag har aldrig utsatts för något hemma (peppar peppar) och här känner jag mig som en trasa som vem som helst som har lust kan ge sig på.

Alexandria, Lucy och boner som gar mig pa nerverna

Men nu var det lange sedan jag skrev. Dags att ta sig i kragen! Forra helgen var jag till Alexandria med Mie och tva amerikaner vid namn Elliott och Alicia. Vi hade det otroligt mysigt och trevligt och denna gang fick vi aven komma in i biblioteket, tack gode gud! Vilket stalle! Jag skulle latt kunna spendera heldagar pluggandes dar. Vi besokte aven ett cafe dar jag och Simon fikade da vi var i Alex. Hor och hapna nar kyparen kande igen mig! Han sa att du var ju har da och da, tillsammans med en annan kille, och ni fragade om vagen till busstationen. Snacka om ansiktsminne, detta var ju over en manad sedan, det lar ju ha hunnit passera en del folk sedan dess!

I veckan har jag tampats med arabiskan, som inte direkt blir lattare ju langre tiden gar. Dock forsoker jag hanga med sa gott det gar, och alla verkar ha problem - mer eller mindre. Vissa har hoppat av och vissa har bytt till en lagre niva, sa jag ar i gott sallskap nar jag inte direkt tycker att det ar en dans pa rosor. Men det ar roligt, och bokstaverna ar sa vackra sa jag blir glad nar jag far skriva mycket :) Skriva ar min grej, lasa ar jag inte sa himla haj pa.

Nya flatmaten Lucy verkar vara en riktig klippa, vi har verkligen klickat! Sa aven om jag saknar Simon sa blev det basta tankbara byte anda.

Om tva veckor far Stine och Mie hem, det ar inte klokt vad tiden gar fort. Och darefter ar det bara en manad lite drygt tills det ar min tur! Sen ar aventyret slut - hjalp! Dags att borja planera infor framtida bravader snart ;) Jag kommer verkligen att sakna S+M nar de far, vi har umgatts en hel del pa sistone och de ar sa goa.

Jag maste fa aterknyta till ett inlagg jag skrev innan jag for hit, att jag garna byter fageln utanfor mitt fonster mot bonesanger. Jag tar tillbaka det! Mannen som sjunger i mitt kvarter har en sadan fruktansvard rost sa det skar i hela kroppen nar han satter igang. For det forsta sa sjunger han nagra oktav hogre an alla andra, sa det ar svart att tro att han ar en man, han skulle lika garna kunna vara en kvinna. I ovrigt sa ylar han mest, det gar inte att urskilja nagra ord. Han ar sa jobbig, och sarskilt nar han vacker en klockan halv fem varenda morgon. Det jobbigaste ar att jag vid det har laget ar irriterad pa honom redan innan han borjar. Man hor namligen nar mannen fran ett annat kvarter satter igang, Allaaaaaah Akbar! Allaaaaah Akbar! Och han har en sa fin och klar och maskulin rost, och man veeet att nu handlar det om sekunder innan var killes ylande/vralande borjar. Jag ar forvanad att han inte fatt sparken, det kan inte bara vara jag och Lucy som plagas. Nar jag kommer hem till Sverige ska jag sluta fred med krakfan i mitt trad - allt ar forlatet!