Igår betalade jag resterande belopp så nu finns ingen återvändo. Ibland funderar jag på vad jag har givit mig in på! Men sedan tänker jag att det kan ju inte bli värre än att man vill åka hem, och då får man väl göra det. Även om jag nog är för stolt för att göra det. I'm no quitter.
Det jag saknar med hela det här projektet är någon att dela det med. Jag skulle vilja att någon reste med mig så att vi kunde planera allt skoj som vi ska ha och längta tillsammans. Man kommer ju träffa folk där, men det hade varit roligt att ha någon med mig hemifrån.
Nyss tog jag dos ett av Ducoralen. Får inte äta på en timme! Dålig planering eftersom jag håller på att avlida av hunger.
Men gud, nu ska man ju snart fara hem! Var har tiden tagit vägen??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar