Skolan och allt vad den innebär

Den nya kursen har verkligen börjat med besked! Nu går jag 09:00-11:00 ECA ("ameja") och 11:30-14:30 MSA ("fussha"). Samma lärare i båda och han undrar nog vad det är för fel på mig som har så svårt med amejan, men glider -om inte enkelt, så iallafall skapligt lätt - igenom fusshan. Jag funderar på att lämna amejan efter den här kursen och på något vis kanske (mumkin :)) lyckas ta extralektioner i fussha istället. Vi ska se vad jag kan ordna. Nu för tiden är det läxor och åter läxor som gäller om kvällarna. Vi brukar sitta kvar i skolan ett par timmar och plugga efter lektionstid och sen någon timme till på kvällen. Det här med att komma ihåg ord, det är inte riktigt min grej alltså. Och amejan går typ ut på att föra dialoger och lyssna på band och besvara frågor. Jag sitter som ett levande frågetecken för det mesta. I fusshan håller vi på med grammatik och stavning, mycket roligare och jag fattar faktiskt vad vi håller på med! Nu har vi lov måndag och tisdag på grund av att ramadan (äntligen) är slut, och naturligtvis har vi då fått extra mycket att läsa på eftersom vi är lediga under så många dagar. ("Will I give you homework over the weekend? Inshallah!")

Imorgonbitti åker jag och Simon till Alexandria, det ska bli så himla mysigt! Alla som har varit där pratar om hur härligt friska vindar det blåser och vad god mat man kan äta, nyfångad fisk och allehanda läckerheter. Mumma! Så lördag och söndag i Alexandria och på måndag far vi till Port Said och kollar in Suezkanalen. Ja och tisdagen ska jag väl ägna åt studier antar jag.

Iförrgår var jag på bio och maken till dålig film får man väl leta efter! Jag förstod inte så mycket av vad de sa, men det spelade liksom ingen roll eftersom filmen saknade handling. Det handlade om ett nygift par och alla dråpligheter i deras relation, att det inte var guld och gröna skogar som de hoppats på. De bråkade och blev sams, bråkade och blev sams, bråkade och blev sams. I två timmar! Mitt i filmen var det en femminuterspaus av någon anledning, och då passade halva gänget på att lämna biosalongen. I don't blame them men kände att jag ville stanna kvar för sakens skull.

Om ni har tur kan jag slänga upp lite bilder efter helgen!

För övrigt längtar jag hem litegrann. Bara lite, men ändå.