Planer och reflektioner

Nu har jag varit dålig på att uppdatera, men jag har ju inget internet för guds skull folk! Här händer allt och inget hela tiden, det börjar bli vardag i Kairo, saker och ting rullar på. I skolan blir det allt svårare, ibland undrar jag vad jag givit mig in på. Om allt går enligt planerna, vilket jag utgår ifrån, kommer jag att få hoppa upp en nivå när nästa kurs startar, det vill säga att jag kommer gå från pre-MSA till MSA 1 och från ECA1 till ECA2. Vår lärare rekommenderade att jag inte läser kurserna parallellt hela vägen fram till jul utan att jag hoppar av ECA efter nästa kurs, då det annars kan bli allt för struligt att hålla isär de båda "språken". Och MSA är ju viktigare att kunna inför framtiden. Även om jag tycker att det är svåra kurser som jag läser så märker jag med glädje hur jag gör små framsteg hela tiden. Till exempel kan jag guida taxichaufförer hur de hittar hem till mig och jag kan beställa mat och dryck :)

Många av de jag umgås med far hem nu efter kursen som slutar på torsdag vilket känns mycket trist! Men en ny skock kommer ju å andra sidan att inta skolan så det är väl bara att börja om och lära känna nya människor igen... På fredag (förmodligen) åker jag, Gry, en fantastiskt rolig kille från Nya Zeeland som heter Seb och en spanjorska, Kas, till Luxor i typ en vecka. Vi har nämligen lov i tio dagar innan nya kursen kickar igång och vill passa på att utforska Egypten. Ben, Jo och deras blåslagna vän är i Luxor nu över helgen så jag och Angus har lägenheten för oss själva.

Vi har fortfarande inte beslutat om vi vill ha lägenheten eller inte, Simon och jag ska dit idag och titta på den och känna hur vi känner inför den. Jag har ju sett den förut, men inte han. Annars brinner det lite i knutarna med att hitta ett annat alternativ! Tur att vi har varann så att man inte är hemlös på egen hand :)

I torsdags var jag på en toppenbra konsert med ett band som jag inte kommer ihåg namnet på nu. Konserten hölls i Kairos underbara El Azhar-park som är grön och omvårdad och vacker, och således en verklig kontrast till stadens bruna, skitiga och skräniga egentliga karaktär. Jag, Gry, Seb och en tjej från Schweiz som heter Rahel var där igår också och bara vilade och hade det gott.

Ramadan är verkligen inte särskilt spännande! Allt är stängt om dagarna och folk går omkring och såsar i värmen, ingen har någon större energi över. Jag räknar dagarna tills livet återgår till det normala här. Att vara västerländsk kvinna i Egypten går bättre än jag hade räknat med, men det är intressant men skrämmande hur vissa män ser ner på en. Om man promenerar själv på gatorna, särskilt efter skymning känner man sig som en prostituerad. Tittar man dessutom ner i backen istället för att möta folks blickar känns det som att man fogar in sig i ledet och själv ser sig som underlägsen, trots att det är tvärtom, att man inte ser dem i ögonen eftersom det kan tolkas som en sexuell invit. Jag har stora problem med att köpa dubbelmoralen i att "nu är det Ramadan, nu ska vi vara rena och fromma" och samtidigt kan man behandla kvinnor som lägre stående varelser. Detta gäller naturligtvis inte majoriteten av befolkningen, men det är tillräckligt vanligt för att jag ska kunna bortse ifrån det. De flesta här tycker dock att det är roligt med turister, och varje dag är det minst två, tre stycken som ropar "welcome to Egypt" efter en. Sådant väger upp de mindre trevliga kommentarerna.