Nerverna sätter in

Nu har jag varit internetlös i en vecka och jäklar vilket skriva av mig-sug jag haft bara för det! Är inne i en uppstressad period och undrar vad jag har givit mig in på. Självklart vill jag åka, men jag är rädd för att bli ensam och känna mig liten och ledsen. Vis från tidigare resor vet jag ju att man alltid hittar kompisar, men det blir ju bara ytliga bekantskaper när man bara är borta några månader. Jag kommer sakna mina riktiga vänner och jag kommer sakna mamma.

Och jag har tänkt på en annan sak, nämligen kackerlackor. Skalbaggar i alla former är ju de vidrigaste djur som finns och när jag nu får höra att det bara är till att vänja sig eftersom kackerlackor kommer att bli mina roomies, så får jag gåshud. Något som är bra kanske är att jag kommer hem utan fobi? Man ska inte vara överoptimistisk, men det är ju en idé....

Något som är positivt (för mig, men negativt för en jäkla massa andra...! Fan, positivt är fel ord, nu åker jag väl dit bara för att jag uttrycker mig så plumpt) är att nu har ju faktiskt tre plan störtat. Det sägs ju att stora flygolyckor kommer tre och tre, och eftersom det bara varit två på sistone har jag varit bombsäker på att den tredje skulle bli min resa. Men nu kanske jag klarar mig ändå?!

(Alltså nu fick jag ångest för att jag skrev som jag skrev. Ni fattar väl att jag tycker att det är sjukt hemskt att en massa människor dog? Snacka om att jag snurrat in mig nu!)