Allt är lite oklart - i vanlig ordning!

Det känns som att jag har noll koll på vad jag bör göra innan jag far. Nu är ju jag en person som vet att allt löser sig i slutändan och som tycker att planering i mångt och mycket är waste of time, men även om allt reder sig så är jag ändå irriterande nog uppstressad. Det är för mycket som inte är ordnat, t ex det här med min lägenhet som ingen vill hyra och så vet jag inte hur det blir med försäkringar och sådant "pappersgöra". Jag har iallafall hyrt en garageplats nu så bilstackarn slipper stå ute i vinter. Men ställa av bilen ska jag ju göra och det vet jag inte hur man gör. Och lyfta ur batteriet, bör man göra det? Det vet jag inte heller. Är det bara att lyfta, eller? När jag jobbade på OKQ8 så exploderade ett batteri i ansiktet på en tjej så jag känner mig lite osäker på de där lådorna.

Och så måste jag ta reda på vem som ska möta mig på flygplatsen. Undrar om det kommer vara som på film att någon står med en liten "Annica"-lapp och ser letande ut..? Vad hotellet jag ska bo på första natten heter kan det ju också vara idé att kolla upp. Och kanske namnet på skolan så att jag vet vart jag ska på morgonen..., och växla in pengar bör jag ju...
Ja ni ser, jag kommer ju på ogjorda saker hela tiden.

Två dagar kvar på jobbet nu, oj vad det ska bli skönt med semester!

Pratat med en som vet

Nu har jag pratat med en tjej som var i Kairo under förra hösten. Inte nog med att hon var väldigt trevlig, men jag har fått en hel del handfasta tips och råd på vägen! Det känns att det brinner i knutarna, snart bär det av... Alla restauranger har tydligen hemkörning av mat! Inte bara pizzerior alltså - vilken lyx! Och så tyckte hon att jag skulle bunkra upp med tunikor och linnebyxor innan jag drar, så att man inte klär sig "inappropriate" (hur det nu stavas).

Vad gäller kackerlackor så fanns de överallt, men mest i köket, och det spelar inte någon roll om man håller rent och snyggt för de dyker upp ändå. Men så länge jag inte har dem i sängen så ska jag försöka stå ut.

Åh det känns så bra att ha en kontakt som varit där och som vet vad som väntar mig.

JAG LÄNGTAR SKITMYCKET!!!

Nerverna sätter in

Nu har jag varit internetlös i en vecka och jäklar vilket skriva av mig-sug jag haft bara för det! Är inne i en uppstressad period och undrar vad jag har givit mig in på. Självklart vill jag åka, men jag är rädd för att bli ensam och känna mig liten och ledsen. Vis från tidigare resor vet jag ju att man alltid hittar kompisar, men det blir ju bara ytliga bekantskaper när man bara är borta några månader. Jag kommer sakna mina riktiga vänner och jag kommer sakna mamma.

Och jag har tänkt på en annan sak, nämligen kackerlackor. Skalbaggar i alla former är ju de vidrigaste djur som finns och när jag nu får höra att det bara är till att vänja sig eftersom kackerlackor kommer att bli mina roomies, så får jag gåshud. Något som är bra kanske är att jag kommer hem utan fobi? Man ska inte vara överoptimistisk, men det är ju en idé....

Något som är positivt (för mig, men negativt för en jäkla massa andra...! Fan, positivt är fel ord, nu åker jag väl dit bara för att jag uttrycker mig så plumpt) är att nu har ju faktiskt tre plan störtat. Det sägs ju att stora flygolyckor kommer tre och tre, och eftersom det bara varit två på sistone har jag varit bombsäker på att den tredje skulle bli min resa. Men nu kanske jag klarar mig ändå?!

(Alltså nu fick jag ångest för att jag skrev som jag skrev. Ni fattar väl att jag tycker att det är sjukt hemskt att en massa människor dog? Snacka om att jag snurrat in mig nu!)

Countdown...

Sverige har ju en ambassad i Damaskus. Fasiken vad tufft det vore om man kunde få jobb där en vacker dag! Under ett års tid eller så. Man skulle lära sig så himla mycket, både om livet där och livet i stort. Hörde på radion att Sverige även öppnat en ambassad i Bagdad i dagarna. Nu lockar i och för sig Damaskus mer eftersom jag kan mer om Syrien än Irak, men med tanke på att man har en sisådär 35 yrkesverksamma år framför sig så kan allt hända!

Nu börjar för övrigt nedräkningen till Egypten. Lite drygt en månad kvar bara. Hur gick detta till? Och det är så mycket som ska ordnas! Försäkringskassan, byta till vinterdäck (vill inte köra till däckfirman på mina sommardäck i december), fixa garageplats, hitta någon som vill hyra min lägenhet, få klartecken angående det från hyresgästföreningen, gå till tandläkaren, ta spruta nummer två av vaccinet mot Hepatiten, puh! Tur att jag tog en vecka ledigt innan jag åker. Först hade jag tänkt jobba in i det sista, men tack och lov använde jag huvudet och tänkte om.